Det var inte det som jag tänker ta upp nu som bidrog till titeln på det här inlägget men kom att tänka på det då. Att falla tillbaka i gamla spår är ganska lätt i januari, eller en bit in i februari, när man lovat sig själv att gå ner 10 kg till sommaren, börja träna, zappa framför tv:n mindre, sluta äta godis, äta nyttigt/rätt osv. Efter några veckor pallar man inte den stora förändringen utan går tillbaka till gamla (djupa) mönster. På nyhetsmorgon pratade de om sockerberoende imorse. Det är ett omdiskuterat ämne och om man ens får säga sockerberoende. strunt i det för det relevanta är att folk vant sig med den söta smaken och stimulerande substansen som skänker värme och välmående. Får de inte socker i sig så känner det ett starkt sug som inte blir stillat innan de får äta de där goda wienerbröden, läsken eller chokladkakan.
Peter Jidhe sa något mycket klokt. De visade rent energimässigt hur mycket av andra livsmedel man kan äta för att få i sig samma mängd energi som 150 g lösgodis. en dietist var där och visade upp 1 banan+ 1 äpple + 1 glas mjölk + 2 limpsmörgåsar med skinka och grönsaker. Hon förstod ju själv att det är svårt att motivera en sötsugen med denna tallrik. vad som däremot är intressant, och som hon tog upp, är att få vet hur mycket energi det är i saker och ting och genom denna bild får även en svensson lite mer förståelse. Denne förstår då hur mycket av något annat man kan äta om man jämför med så lite godis (väg själv, det blir inte mycket).
Men då säger iallafall Peter något smart, tycker jag. När väl sötsuget sätter in, ta något nyttigare och tugga på (de gav exempel om morot) känn efter efter en stund och se om suget är kvar. förmodligen är det inte det, inte lika starkt iallafall, och många gånger är vi sugna på sött på grund av tristess. Om man kan lura sig själv på det här sättet så är ju det toppen för någon med dålig karaktär :) ett litet tips bara.
Men anledningen till mitt val av rubrik är iallafall att jag idag satt mig ner och pluggat igen. har mjukstartat och sprungit runt och gjort mycket annat också som att rensa avlopp, power walka, städa, svara på mejl, laga mat, HITa osv. sådär lagom skönt alltså då det egentligen inte är någon vidare stress när vi ligger bra till på alla plan i skolan. Har även hunnit med att bjuda Camgus på mat, vi HITade först, bastade och duschade på friskis och sedan mös vi ner oss i soffan med varsin tallrik med min vegetarisk indiska gryta som jag slängt ihop. trevligt värre och man får passa på nu när hon flyttar upp till Umeå strax.
Har även fått reda på en riktig trevlig grej. Nästa helg ska jag få åka upp till kära Ramundberget. Och inte bara det, jag ska få tillbringa min tid där med Kikki :) Det är hennes pappas jobb som åker upp i grupp varje år. Nu hade de platser över så då fick jag och Kikki följa med. Det här är ju bara för lyxigt och tänk vilken tur jag har. Får åka upp och nöta längd två gånger på samma lov. Kommer givetvis att åka utför också. Men det kommer att bli fantastiskt iallafall.
Idag innan HITen så blev det ett lite kraftfullare mellis för att orka med passet, en favorit i repris och
Moccachino mugg-kaka.
Fantastiskt gott, smakar som Mocca-rutor, tar någon minut att slänga ihop och har energimängd likt en banan fast bättre makronutrientfördelning då. Här tillsammans med färsk jordgubbe och kokosflagor.
Apropå det melliset så glider vi in på dagens intressanta. Ni får ursäkta men eftersom jag är ledig så har jag tid att gå igenom alla mina träningstidningar, blir en del träningsinfo då.
Dagens intressanta - sanningen om Post Workout Anabolic Window (PAW)
Detta är ett fenomen som sker efter ett träningspass då man menar att ett "fönster" uppstår då proteiner bör tillföras för att maximera sina träningsresultat och skulle man "missa" denna tidsram/tidsperiod missar man många av de fördelar man försöker skapa med träningen. det brukar pratas om 30 minuter- 1 timme efter avslutat träningspass. Detta är orsaken till att de flesta går och suger på en shake efter gymet då ett intag av vassleprotein sägs motverka MPB - muskelproteinnedbrytningen. Man kan då istället maximera MPS - muskelproteinsyntes och musklerna kan byggas upp igen.
Men något som bör vägas in och som många inte tänker på är att om PAW ska kunna äga rum så bör du träna på fastande mage. Det är inte många som gör det och om man inte ska ha fått i sig protein via kosten man ätit så har man jobbat hårt, det finns en liten del i nästan alla livsmedel.
Något som också bör vägas in är att många som styrketränar numera intar aminosyror (protein) innan eller under passet i from av BCAA eller EAA. Det här innebär, och forskning har visat det, att dessa räcker för att täcka upp för PAW. Man kan även få i sig tillräcklig mängd aminosyror via en tillräckligt stor måltid som intagits innan och dessa täcker upp hela 6 timmar efter intagen måltid.
Det är även så att den största MPB inte alltid sker timmen efter träning och inte heller MPS. MPS har visat sig hända upp till 6 timmar efter avslutat träningspass och att då stressat inta vassle timmen efter träning känns patetiskt.
Summa sumarum: Således kvittar det om du intar protein/aminosyror direkt efter träning, före eller under passet eller betydligt längre senare. Folk har en tendens att fastna i detaljer och inte se helheten. "det är viktigare att tillgodose hela dagsbehovet av protein än att fokusera på enskilda tillfällen." Det finns i nuläget faktiskt inte någon enhetlig forskning som visar att det ens existerar ett PAW. Personligen så anser jag att du helt klart kan ta en proteindrink efter träning om du vet med dig att det var ett tag sen du åt lunch eller något annat proteininnehållande samt att det kommer att dröja innan du intar ett riktigt mål efter träningen. Även om det är så att du inte har helt koll på om måltiden du åt senast innehöll mycket protein. Men är man en gymjunkie som proppar i sig äggvita, BCAA och EAA, mängder med kyckling, torsk och kvarg så känner jag rent spontant att man kanske kan tagga ner proteinhetsen kanske..
källa: Boman, Johan, produktutvecklare, 2013: Forskning - Måste man ta protein direkt efter träning? Gymgrossisten Magazine nr 2, 2013 s. 62-63
