Igår hände det man befarat ett tag nu, att Fridan cykeldåren, borde ramla igen. Det var ett tag sedan nu. Och ja, jag har ramlat flera gånger på cykel, konstigt vore annat när man flyttat till Uppsala, cyklar flera km två gånger per dag sommar som vinter. Det är fascinerande hur kroppen vet hur den ska ta emot sig på bästa sätt för att skydda alla känsliga kroppsdelar.
Så blev det även igår då när cykel och väska var i fokus, min kropp lite sådär eller hann väl egentligen inte tänka så värst mycket faktiskt än att "shit nu ramlar jag och ut i vägen". Jag var alltså på väg hem och cyklar ofta ikapp folk numera då min gråa hingst är oförskämt lättrampad. Tyvärr så har jag flyttat en äldre ringklocka från min skrotiga gamla cykel varför ringklockan faktiskt ramlat av. Det är drygt att alltid skrika högt "pling pling" som en tant, så kan jag smyga förbi gör jag det helst. Precis strax innan en korsning kom jag i kapp en man. Jag tänkte att jag behöver inte cykla om här på cykelbanan då han låg så himla långt ut (som att han var den enda människan ute och cyklade). Jag tänkte att strax kommer korsning och jag kan brassa om då. Då han helt plötsligt svänger ut framför mig utan förvarning, en riktig tvärvändning till vänster. Jag har ingen stans att ta vägen, glide-ar på trottoarkanten och välter med cykeln. Tar emot mig med händer och knä, lyckas rädda cykel och väska. Och även mina byxor verkar det som men jag tar mig för knät då det gör riktigt ont faktiskt. Mest är jag sur för att han inte kan föra sig i trafiken. Alltså skulle denna människa köra bil skulle det vara givet att kolla i döda vinkeln, allra helst vid en vänstersväng. Hur kan man inte göra det på cykel? Jag bubblade av ilska, också rädd för att mina dyra byxor skulle ha repats.
Men så kände jag lite skam och ansvar också, jag vet ju numera att jag är 51% ansvarig till saker. Kan styra vad som sker på mer eller mindre sätt. I detta fall att ha en klocka så att jag kan signalera till folk i min omgivning.
Hjälm är också något som kommer att börja användas mer frekvent, klarar jag det inte innan jul så blir det ett av mina nyårsmål. Att det alltid ska till en olycka.
Mitt knä gick det hål på men det mår oförskämt bra såhär dagen efter. Bara lite vätskigt.
Tisdagsmys verkar ha blivit en standard. Nä då men ikväll väntade Wagamama med syrran och sedan kaosologi med min idol Micael Dahlén.
Micael är ju ekonomiprofessor och diverse annat. Hans hjärna måste verkligen gå på högvarv och kommer på så sjukt mycket intressanta saker som kommer ut som diarré ur hans mun. Jag lyssnar med spänning - han är en sån som får mitt fulla fokus, en svår sak i dagens samhälle.
Denna föreställning bygger väl egentligen vidare på de böcker han skrivit förut gällande att vara i nuet, inte pissa på det som vi ofta gör. Vi rusar fram mot framtiden och kikar stundvis tillbaka på förr men stannar sällan upp för NU. "Nujag" är ett uttryck jag kommer att komma ihåg - att faktiskt fokusera på dig just nu och vad som får dig precis just nu att finna välbehag. För i framtiden har du bytt så mycket celler osv. att du inte är precis samma upplaga människa längre, varför då just nu planera och leva för framtiden?
Avmåstefiera - är ju något jag redan börjat fila på när jag fick nys på det. Att ta bort flera måsten för att inte pressa sig själv för hårt samt må bättre just nu.
Föreställningen var mycket bra - pendlade mellan skratt och allvar - precis som de andra bra föreställningar jag varit på. Mer sånt här. Det får mitt Nujag att må bra! Gör ju inte saken sämre av att det är löning idag heller. Fun fun. Imorgon ska jag äntligen få vara med på Bootcamp ihop med resten av Lifesummarna via FitnessCollection, yes att slippa vara ensam på pass. Cirkelfys med Mårten Nyhlén väntar. Exciting!
