Camino de la plata

Uppstigning i ottan idag, eller tidigare föresten, för idag väntade busstur upp till bergen för att vandra. Ursprungsstart skulle vara 1000 meter ovan havet.


Laddade upp med grötfrulle. Min prottegröt med vindruvor, päron och keso.

Vi har haft sån sjuk tur med vädret här förutom sandstormen dag 1 och halva dag 2. Det är som resten av Europa, ovanligt varmt. Samtidigt är det extra fint här också på grund av nå vindar. Hade klarblå himmel och strålande sol, helt vindstilla. Vi åkte buss till 1000 meter ovan havet till ett hotell som låg i en fin dal. Det är svårt att förklara i ord vilken utsikt de hade.


Gruppen delades upp i en som skulle vandra långt, en halvlång och en kort. Jag och simon valde det första såklart. Har kunnat gå i uppkavlat linne och shorts hela dagen vilket är ovanligt. Har fått en riktigt schysst linnebränna i bak.





Den här leden går inte att jämföra med något jag gått tidigare, herregud så fysiskt jobbig. Första 4 km var tuffa, svetten kom fram. Andra 5 km var görjobbiga. Nån särskild passage med mycket småsten och mycket uppåtlut, utsagd att vara den tuffaste delen. Efter det var man helt slut. Och då var det minst en timme kvar att vandra, 6 km.
Efter den sista biten skrek kroppen efter mat och benen efter vila, vaderna var redo att krampa när som. Att komma upp på toppen och möta mamma som valt att bussas upp och gå en kortare bit var harmoni. Det var så fint där uppe.




Matsäcken smakade gudomligt. Att sitta och äta lunch däruppe var helt sjukt galet.





Sen bar det ner hemåt, dock endast 4 km för att bli upplockad av buss.

Var helt lyrisk och blir det fortfarande av att kolla på bilder. Vilket fantastiskt påhitt av mig. Kanarieöarna har 800 mil vandringsleder men är tyvärr är det mest sol och bad som framhävs. Åker jag tillbaka hit ska jag definitivt vandra igen.

Kommentera inlägget här :

Matbloggstoppen