Börjar med mina i-landsproblem idag.
Jag ställer mig frågan;
- är det bäst att frysa fast ettans växel på cyklen och då trampa livet ur sig både där det är flackt och utför, gnida pulla och benen går så fort att de skulle kunna tända en brasa. väldigt jobbigt när man har träningsvärk i benen.
- frysa fast tvåans växel (vilket jag har just nu) då trampar man sådär stressat snabbt, trosorna hamnar konstigt, det är jobbigt i backarna och man kommer knappt framåt när det är flackt. väldigt jobbigt när man har träningsvärk i benen även den här växeln.
- eller frysa fast treans växel (det är denna jag föredrar) komma fram relativt fort när det går utför eller är flackt, däremot blir backarna riktigt jobbiga. nästan så att man måste hoppa av för att inte bli svettig. väldigt jobbigt att trampa igång cykeln vid övergångsställen och liknande.
Att välja växel att frysa fast gör man på bästa sätt genom att tina upp cykeln i trapphus, ställa in den växel man vill ha, sedan ställa ut cykeln...
Det jag försöker säga är väl att jag egentligen längtar litegranna tills det blir varmare nu. när fåglarna börjar kvittra, dagarna blir ljusare och det går att växla fram och tillbaka på cykeln. och när man kan kasta dom där förbenade dubbdäcken åt fanders (läs lägga upp i förrådet, det var ändå en present av kära simpan).
Yes, you can call me nuts. Men jag har bokat in mig på...
spinning maraton på lördag. fyra timmars trampande helt frivilligt. Det är ju nämligen så att jag och syrran faktiskt ska genomföra en tjejklassiker och då känns det bra att ha provat på att cykla längre än 1 timme. pallar man det här så pallar man definitivt vätternrundan. Då ska man ju mest bara trampa i den fina naturen. det här kommer att bli svettigt.
Apropå de där loppen så kommer väl mitt andra problem. Vi är bjudna på bröllop den 7:e juni vilket är samma dag som jag ska trampa runt den där förbenade sjön. Det är Simons kusin och hans blivande fru som ska gifta sig och jag är såååå besviken att jag inte kan följa med. istället kommer väl jag sitta i en buss på väg hem från cyklingen. Som tur är så är jag bara 25 år gammal (snart) och kommer att få uppleva flera andra bröllop. Det är bara att bita ihop och inte gräma sig över det där, det blir ingen lyckligare av.
