Vår relation är lite knepig, vi tycker om varandra men allt som oftast säger jag till honom när han tigger osv. Isak är en hund som inte är härtligt välkomnande mot alla utan det tar lång tid att förtjäna hans kärlek. förra hösten hade vi en del "fighter" på våra promenader innan Isak insåg att det är jag som bestämmer. Det var nån gång i November som han första gången försvarade mig när en kompis skulle skojbrottas med mig. Då var jag också en accepterad familjemedlem för honom äntligen. Numera blir han superglad när jag kommer hem även om det inte går att jämföra med vad han blir när syrran kommer. Så även om han inte gärna kommer fram och söker kontakt mer än vid lek så vet jag att han gillar mig.
Det jobbigaste kommer ändå att vara att se Elina utan honom. Dom två är det givna paret och Isak nästintill dyrkar henne. När hon inte är hemma är han en olycklig själ och hon likaså när han är borta dom få gånger det händer. Dom två hör ju ihop. Jag vet inte hur hon ska klara sig utan honom.
För mig skulle du få tigga tusen gånger om, skita ner vår soffa, gny efter elina så att man blir galen, håra ner – ja allt om du bara kunde stanna kvar hos oss.
RIP BÄSTASTE FINASTE ISAK
Nej vad tråkigt :(
skrivenRIP Isak!