00.56.20

Jag är helt död. herregud jag har ju sprungit en min förr. många gånger. men när det är ett lopp så är det ju en sån psykisk press också. alla timmar innan när man går och är nervös fast man inte behöver vara det alls.
och gud vad vi blivit uppskrämda för detta lopp och backar. Den kända Abborrebacken var helt klart inte något man skulle ha velat ha flera av men jag och Kikki tyckte helt klart att dom hajpat upp det hela. värre var det isåfall att det gick upp och ner hela loppet.
min tid ser ni ju där uppe, 56 minuter. jag är så himla nöjd. för ett lopp i terräng, veckor av nollning och även en väldigt blöt sommar.
det här gjorde vi bra.
vi hittade på Ramundbergets egna lilla tält med personal. kära Christin Ivarsson jobbade på för full. gud vad jag längtar tills vi åker upp till Ramis och bor i en mysig stuga.
vi fann ju även Siv och Sofie (mina forna arbetskamrater). Dom alla tre har nu fullgjort en tjejklassiker. grymt duktiga :) jag är stolt.

Kommentera inlägget här :

Matbloggstoppen