Jag tänker ganska mycket. ibland för mycket tror jag. för någon dag sen började jag fundera över människor och deras beteenden. vad som gör att man blir/är snäll. vänlig och oegoistisk.
t.ex kristna eller andra troende människor är ju vänliga för att komma upp till himlen. men är dom det för att dom måste? när dom låter andra gå före in på bussen tänker dom då "fan vad jag är less på det här men jag måste". eller är det bara vänliga människor som blir troende?
Isåfall är ju dom religösa dom mest falska människorna..
och blir man mer egoistisk om man haft en tuff uppväxt. en liten kille med utländskt påbrå kom in med sin lillebror på konsum. dom hade pantat burkar för totalt 14 kr. han köper en godispåse för 7 kr. men sen ger han inte de resterande 7 kronorna till lillebrorsan utan bara 6 för att själv kunna köpa ett tuggummi i automaten också. så lillbrorsan har ju då inte råd med en godispåse. är dom så egoistiska för att dom haft en hemsk uppväxt?
ja som sagt ibland kanske jag tänker för mycket.
imorse skulle jag ju gymma. försov mig så det blev lite högskoleprov istället. gymmade efter jobbet istället. gött som fan. shiit vad jag älskar styrketräning.
ciao!
