försvinn jävla sjukdom

Fyfan denna jävla sjukdom borde verkligen inte få finnas....


Modell för kampanj mot anorexia död



28-åriga Isabelle Caro, den franska modell som visade sig naken i en kampanj mot anorexia medan hon själv var svårt utmärglad av sjukdomen, har dött. Det skriver franska medier.

Kampanjen "No Anorexia" skakade modevärlden när den lanserades under italienska modeveckan 2007. Bilderna, som togs av den kontroversielle fotografen Oliviero Toscani, förbjöds i Italien.

Caro avled i mitten av november. Hon lidit av anorexia sedan 12 års ålder.

Mitt favoritminne

Idag är jag ledig. Lite skönt är det. haha att man aldrig är riktigt nöjd. När jag inte jobbat på några dagar så känner jag mig värdelös, men sen när jag jobbat flera dagar i rad så tycker jag mest att det är jobbigt. Men kul samtidigt.
Jobbade lunch och slutade vid 16 igår så jag hann höra dom två sista låtarna på afterskin. Pistoff är här och dom är grymma. Men får väl se lite mer idag då eftersom jag är ledig. Sen bär det av ner till byn för jag och kicki ska på "girl power" på villan. Efter det så ska vi vinna miljonerna på Bingolottos uppesittarkväll.

Jag har många minnen som ligger mig varmt om hjärtat så jag tycker att det är svårt att välja. Hela somrarna2009 och 2010 har varit underbara men om jag måste välja något från varje så blir ju Ayia napa-resan med syrran det bästa från 2009. Sjukt ställe och skulle inte vilja åka tillbaka men träffade så sköna människor under resan och att det var görvarmt och man blev jättebrun gjorde ju inte saken värre.


Den roligaste bilden jag har på Elina. haha kvällen då allt spårade..


Den här är nog skönast på mig. den klassiska båtturen.

Från 2010 måste jag ju välja min debut på festival - Peace and love
Allt var bara rätt den veckan. Var asvarmt och solen sken. Vi hamnade på en skön camping och träffade softa människor. Lyssnade på sjukt bra musik. Det var bara så gött.


När jag spelade en kärleksförklaring till elina på gura.


Robban visar hur det går till på Norska dagis...

Nu ska jag försöka ta mig ut i längdspåret. Vore gött att åka lite nu när det bara är -5.
ciao!

The first kiss

Jag är förkyld och det suger. Åkte ner till byn och Villan för ett ryggpass. svetten rent ut sagt sprutar ut så fort jag tar ett litet handtag. Sen blir det ju inte bättre utav att man måste gå och snyta sig var trejde minut. Konditionsträning är det sista som lockar då det känns som huvudet helt stängs av under tiden man utför det.
Det har helt plötsligt kommit mycket folk till Ramundberget. dom är överallt likt en myrstack. Jag är lite ovan och blir nervös, vet inte hur jag ska bete mig, tröttnar och går hem till ensamheten och lägenheten. tryggast det.
Idag mår jag psykiskt bra, kan det vara låtsasmensen som spökat de tidigare dagarna?
Ska bege mig till jobbet iallafall om ca en halvtimme för lite fondueafton. spännande men nervöst.

Min första kyss/hångel kommer jag mycket väl ihåg. Det var mysigt men jag visste inte hur länge man skulle hålla på med tungorna så för att få ett stop på det skrattade jag till hela tiden när jag ville sluta, kanske till Gustafs  stora förtret? För så hette han iallafall, Gustaf Hansen, som tog min hångeloskuld. Vi var mycket, jag, Emma, Gustaf och Emil hemma hos Emil. Vi gjorde allt möjligt som man gör när man går i 4:an. Busade nog för det mesta. men iallafall så blev det så att vi låg och mös i Emils säng en dag. jag var ju tillsammans med Gustaf från 3:an till 5:an. Så bestämde vi väl helt enkelt att vi skulle prova på att hångla. Detta höll väl på nån timme och direkt när jag kom hem skrev jag om det i min dagbok :)

Matbloggstoppen