Att inse skillnaden

Snart har fjärde dagen gått - då jag allt mer försöker varva ner och inte kolla jobbmail, inte kolla hur det går för alla på jobbet via gruppchatter vi har, inte ställa prestationsinriktade mål på mig själv i de saker jag tar mig för här hemma. Det är sjukt svårt ska jag tala om, för vad räknas och inte till det egentligen. För mig handlar träning om avkoppling och får mig att må bra. Kör jag gruppass så är det dock lätt hänt att jag tävlar mot andra, men hur stor press är det mot mig själv? Om personen är i medelåldern och har halvdan kondis.

Men jag blir lätt trött av oväntade saker, så är det helt klart. Att ta sig till Gränby i rusningstid för att inhandla grejer till helgen när "Nobelmiddag" väntar var en sådan tydligen. Vi kom hem med en hel radda grejer som saknas. Jag svettandes, illamående, huvudvärk och trött som ett as. Blev en powernap på soffan. Så himla skönt att ha tid med det på eftermiddagen, det är ju en av de bästa grejer jag vet.

Att ha tålamod och inse att saker och ting är annorlunda nu, att jag ska låta allt ta tid, likt en pensionär, är annorlunda men välbehövligt. Ikväll är första dagen på en vecka som jag har sprängande huvudvärk. En rätt oskön känsla som jag inte har någon vidare lust med att känna faktiskt.

Det är mycket ovant att ha tid till typ allt, samtidigt skevt när man inte har ork till mycket. Men iallafall bör jag låta den här veckan helt och hållet gå tror jag för att min kropp helt ska förstå att det är okej nu, att vila lite.

Samtidigt kan jag ju inte låta bli att småpyssla, jag och syrran har handlat nästan alla klappar, jag har julpyntat ännu mer, i helgen ska vi ha middag så idag har vi hämtat kottar, grankvistar och diverse annat.

Namnskyltar och skylthållare

Sockerfri daim in the making

Jag har tagit helt sjukt långa promenader i solen eller ljuset och insett att solen bannemej går upp senare än 8.30 nu och ner redan runt 14.30. Huuuaa, det ska bli så fint att sticka utomlands och jaga ljuset.

Saffransproats är gott och mättande, prova att finriva zucchini i vettja
Bästa blomman

Helt galet nog så är min syster också hemma just nu, den här hösten tog verkligen oss med storm kan man säga. Vi är samma skrot och korn, iallafall när det kommer till arbete. Sjukt höga krav på oss själva som i slutändan inte blir så bra. Jag är galet tacksam över att det sker samtidigt iallafall - för då kan vi ihop njuta av djuren och naturen.

Imorgon är det Nobel Dialogue med flera intressanta prat om nutrition har jag för mig. Jag hade en biljett till eventet men kan i nuläget inte gå men en kollega var världsbäst och skickade länk till live-stream så det är vad jag kommer att syssla med imorgon

Kommentera inlägget här :

Matbloggstoppen