Stockholmsinsikt

Hua så trött man är på tåget till jobbet nowadays, så himla mörkt och idag regnade det också till och med.

Gårdagskvällen var verkligen supermysig. Träffade Linn för att äta middag på Kodja - en turkisk restaurang i Uppsala som levererade god mat. Då vi inte setts på länge flöt verkligen timmarna iväg. Det är så skönt att träffa på gamla vänner och få höra hur bra allt går, lite skvaller och stundvis känns allt som tillbaka där i tiden, x antal år bakåt. Något som var sjukt skönt var också att träffa någon hemma i Uppsala så att man kunde åka hem när man kände för det, inte stressa till något tåg..

Måndagskvällen var tamejtusan inte tokig den heller, fick med mig Sebastian på gym efter jobbet - FitnessCollection for the win alltså. Vi fick till ett riktigt bra ryggpass som känns idag kan jag säga.

Och nu till rubriken. Jag verkar ha sånna problem att lokalisera mig i Stockholm, förstå helt vart jag är om jag inte kan ta riktmärken på byggnader eller hör någorlunda vilken del jag är i. Gårdagen innebar lunchpass på söder, närmare bestämt Slussen. Dock skulle jag ta mig en bit ännu mer söder då en karta visat att gymmet låg mitt på hornsgatan. Har halvkasst batteri på telefonen, frågar nissen i luckan och han säger att "jaa hornstull blir närmast". Har en känsla av att det blir fel. Frågar nästa, som säger samma. Hoppar av där då istället för stationer närmare och ska börja gå. Är sen, får småjogga. Närmar mig målet, 1 km det är ju lätt, kan man springa tänker jag. Min mobil dör, har ingen aning om hur långt det är kvar. Detta är ett sånt skede där jag brukar börja fråga människor i min omgivning - de tappra själar som går där varje dag liksom. Men INGEN av de första 10 jag haffar har en aning om vart worldclass ligger, de ser ut som frågetecken. Jag blir irriteras och kommer till insikten att.

Stockholmare har så busy life att de inte ens reflekterar över de företag de strosar förbi varje dag, inte ens något som har en stor blaffig röd skylt har pockat på deras uppmärksamhet.

jag menar, åk hem till landet och om du frågar vart blåmesvägen ligger så vet alla precis fast de kanske bor långt ifrån och aldrig går på den vägens men nån gång har de sett en skylt om namnet.
Hur det slutade? Lite halvsvettig och försent kom jag fram. Till Slussen. Där gym jäveln låg och jag lika gärna hade kunnat promenera från början. Blev flåstråning i gymmet och det gick lika bra det. Kul att prova nya ställen ändå.

Slängde ihop potatis- och purjolökssoppa. Så så gott

Kommentera inlägget här :

Matbloggstoppen