Jag vet inte vad som hände den här hösten men september blev verkligen ruskig och jag åldrades nog minst fem år i tiden. Håller på att avlida varje gång jag ska cykla hem i mörker och kyla, vill mest bara krypa upp i soffan hemma och stanna där, helst alla kvällar. Ändå har jag "tvingat" mig själv till att hitta på någon aktivitet utöver träning minst en gång per veckodag. Saker som kickoff, middag med vänner, föreställningar osv. Himla mysiga i sig men fy så sliten jag blir dagen efter av att komma hem runt 22-23. Det är som att kroppen inte hinner återhämta sig. Så någon aktivitet per vecka, det är vad som får vara okej. Sen älskar ju jag min vardag så alla andra dagar är ju toppen också. Jobba, träna, hänga med simon och koll värdelösa serier som hela Sverige bakar.
Och bästa dagen är imorgon - fredagar. Fyllda av förväntningar inför helgen och även proppad av glädje för att alla är peppade. Lite mysigare mat och det gör inget om man blir uppe sent för man är ledig dagen efter.
Känns dock som att den förkylning som hoppar runt bland alla på jobbet har kommit åt även mig. Snorig som tusan och är stundvis helt varm i kroppen, orkeslös. Inte likt mig. Idag behövde jag dock inte åka tåg till jobbet för idag väntade bak inför julrecept. Alltså 17 bakverk hann avverkas på löpande band, då har jag redan hunnit baka och fota tidigare veckor. Fy tusan så trött man blir av att stå i köket hela dagen, även om det är skönt att slippa åka. Men var bra less på slutet.
Resultaten var dock fantastiska. Med endast ett lite bränt i mina ögon och ett i princip omöjligt att fota kan jag inte annat än vara nöjd över mig själv. Fy tusan så bra.
Denna cheesecake lika passande till mellis som bakverk - det gillar jag. Smakerna är pepparkaka, vanilj och äpple. Har även hunnit med lätt gympass och besök hos optikern idag.
Dock är det något i kroppen som inte är som det ska, mår jag såhär när jag vaknar blir det tamejtusan ingen trip till Stockholm imorgon - allt för att återhämta sig. Haha ja det är lite intressant så som simon brukar säga när jag nästintill är tårögd över att vara på väg att bli sjuk och rädsla för att inte få gå till jobbet. Undra hur många ggr annat "vanligt" folk stannar hemma och kstegoriserar sig själva som sjuka då du pallrar dig till jobbet och resonerar kring att du "är lite tröttare än vanligt". Ja en egenskap jag gillar hos mig själv samtidigt som den tar knäcken av mig stundvis. Att vara lite mer snäll mot sig själv var det ja.
Igår var iallafall brorsan, Lisa och syrran här på middag. Supermysigt, det är inte allt för ofta som de är här från skurre. Simon hade slängt ihop god laxgryta.
