Frida Harju

En sån där gång när man skrivit klart ett blogginlägg så bara raderas det. Underbart. Ska försöka återskapa det så gott jag kan.

Hånskrattade åt alla stockholmare igår som nojjade hit och dit om snö, alltså det är ju inget nytt. Ändå tyckte jag väl att det var extra mycket när jsg kom till Stockholm på morgonen, mycket mer än i uppis. Men det var som att de inte hunnit ploga, inga problem tänkte jag. Men det fortsatte, så mycket att jag skippade lunch run och begav mig till gym för böjarfest istället. Det var problematiskt att ta sig dit, folk rörde sig som i lemmeltåg, i uppgådda stigar. Jag kryssade mellan snödrivor och folk.

På eftermiddagen började folk prata om svårigheter att ta sig hem. Tåg och pendel som ställdes in. Jag försökte komma in på SJs hemsida som var nedstängd på grund av allt folk. Alltså kaos. Försökte ta ett tåg som redan var 40 min sent, när skulle nästa gå liksom. Det gick från försenat till inställt på tavlan framför näsan på mig. Jahapp.

Som om det här var något nytt, snöfall? Visserligen i november, men ändå. Kom igen. Efter 2 h kom jag fram till uppis som ändå var lite mer under kontroll än Stockholm. Vägarna var plogade, jag kunde cykla med nöd och näppe.
Bara att plocka upp Siggebus då syrran gått och blivit magsjuk, eller vinterkräksjuk rättare sagt.
Att ta en promenad på oplogade cykelväg med honom gick sådär kan jag säga.

Väl hemma blev det något ovanligt i det här hushållet - frukostmat till middag nämligen. Fick julvibbar och hade sötningsströ och kanel på gröten. Proteinbröd med kokt skivat ägg till det.

Man lär sig av att pendla och allra helst i oväder. Sällan är det klart på en dag om det är strul. Inte så denna gång heller. Sent igår kväll vädjade Trafikverket om att folk skulle hålla sig hemma om möjligt och jobba hemifrån idag för att de skulle kunna få bort snön. Alltså snälla söta Stockholm. Hur kan detta hända varje år.
Vår chef sa det samma så det var en minoritet som jobbade från självs kontoret idag, åh hade velat vara där och se.
Fördelen med att jobba via nätet och kunna prestera en herrans massa ändå. Som tur är var jobbdatorn med hem, som att jag fick en feeling igår att det var lika bra. Så passande också att vi kunde ha Sigge och avlasta syrran så hon fick friskna till.

Det är himla härligt ute nu faktiskt. Tänk om det kunde få ligga kvar fram till jul. Nu vet jag att det kommer att bli varmt redan nästa vecka, fy så tråkigt med slask. Njuter av ljuset som blir nu.

Försöker att lyssna på min kropp. Ge den återhämtning om den behöver. Som idag helt slut i kolan efter mycket jobb, prommis med Sigge, sprungit på Gränby för handling och hämta linser. Då får man lägga sig ner i soffan och göra ingenting. Kolla på någon oviktig men intressant serie. Bara vara. Det är svårt, ovanligt att bli slut för inget.

Helgen bjuder dock på roliga saker. På lördagen styrketävling i Norrköping och på söndag brunch med Simons kusin m familj och även brorsa plus tjej. Så just nu knastrar fröknäcke i ugnen, okej då jag gör visst inte ingenting, det är ju inte riktigt min grej.