Fyra år med min vapendragare

Igår var en stor dag, egentligen inte kanske men jag gillar att fira och uppmärksamma saker, så är det ju.
Och igår var det på datumet fyra år som jag och Simon varit ihop. Herrejösses så långt, jag har aldrig varit med någon så länge. Inte heller är det någon direkt som frågar "är du fortfarande tillsammans med.." Kanske för att det är så självklart att det är så.
Det är klart att man inte är lika nyförälskad nu som då, sånt tror jag mest är i filmer eller efter något stort hänt som att gifta sig, få barn eller något tragiskt.
Men det finns en stark kärlek mellan oss som bara blir djupare och djupare. Av att tänka på honom så pirrar det till i mig. Att titta på honom, helst lättklädd får mig att känna mig mycket lyckligt lottad. Att Simon har en riktigt rippad och muskulös kropp gör inte saken värre. Jag älskar att ta på alla delar av hans muskulösa kropp.
Simon är en mycket trevlig och omtänksam person, mår jag dåligt så gör det ont i honom. Detta är en av anledningarna till att Simon inte riktigt gillar när jag är på diet. När jag kommer hem en dag riktigt trött eller hungrig har jag svårt att ljuga. Han frågar jämt hur jsg mår och får då det Sanna svaret tillbaka.
Simon vet att jag älskar att få blommor, även om de vissnar rätt fort, varför han tycker att det är onödiga pengar. Ändå köper han blommor till mig.


Under vårt förhållande har han mer och mer lärt sig att uttrycka känslor, även om jag anser att han varit en romantiker redan från början. Men här fick jag ett välfyllt kort till buketten.

Igår var det min tur att få hitta på aktiviteter, eller jag paxade det rättare sagt. Jag ville att vi skulle prova något nytt SUP- bräda har jag velat prova länge. Går tydligen att hyra i Uppsala. Tanken var att vi skulle göra det i ån, när jag kom till Uppsala vid 18 regnade det så en snabb omjustering gjorde att vi hamnade på bowling istället. Never min, vi älskar ju att tävla. Spöade skiten ur Simon under första serien.


Sen jämnade det ut sig och jag vann med ynka 8 poäng.




SUP sparar vi till en solig fin dag.

Väl hemma ville jag prova picknick på skybar Salabacksgatan. Vi har luckor på taket utanför köksfönster och sovrumsfönster som vi ännu inte provat att krypa ut på. Något förra ägaren aldrig heller gjort men nämnde så bättre efter 2 år än inte alls I guess. Det var så mysigt, solen sprack upp och vi hade utsikt över kyrka och slott.




Jag blev kvar hela kvällen med plattan med fotboll och dator.




Här kommer jag sitta många fler gånger.

Det blir inte alltid som man tänkt sig men kan bli bra ändå. Är så otroligt glad som har Simon som kan mig utan och innan. Vi tänker lika i så mycket. Kanske för att vi varit ihop så länge, jag vet inte men vet att det är himla händigt iallafall.



Kommentera inlägget här :

Matbloggstoppen