Vaknade upp till solsken igår, det gör ju så mycket alltså. Blev morgonträning på Actic för sedan väntade jobb hemifrån, ville hinna jobba på så mycket som möjligt innan besök väntade vid 15, hann ju med litegrann efter också. Kunde sitta på balkongen och jobba i solen. Ännu en bra sak med hösten - det blir lite svalare och man kan hänga i solen utan paus. Läste i tidningen att man förövrigt inte kan säga att det är höst förrän temperaturen kryper ner till 5 grader typ 5 dagar i rad, måste ju gälla nattemperatur antar jag. Men ja än är vi inte där iallafall oavsett. Vid 15 kom iallafall UNT reporter för Matreportage och snart efter även en fotograf. De blev kvar en bra lång stund och det var mycket trevligt. Att få berätta om sin filosofi är lyx alltså, det blir som en möjlighet att få förklara anledningarna till att man gör som man gör, ser ut som man gör och ja fungerar som man gör helt enkelt. Förhoppningsvis kan jag inspirera flera, att inte tänka att hälsosam är komplicerat. Många känner det som övermäktigt vid första tanke. Jag får ofta höra "hur orkar du" och det kan handla om när jag skivar upp ett kokt ägg med tomat på ett knäckebröd. "Alltså vadå, att koka ett gäng med ägg och ta med?" Blir min fundering, något som inte alls är komplicerat i min värld. Däremot underlättar det till att jag inte faller för frestelser som glass till mellanmål, eller något annat onyttigt. Självklart kan man göra det ibland, men inte alla dagar.
Något som jag reflekterade över var hur mycket mindre nervös jag var den här gången. Visst, man vill tänka efter många gånger så att man inte missat något men som sagt, inte alls så stressad som tidigare. Jag antar att jag har åldern att tacka. Jag tar allt mer och mer chill ju äldre jag blir, är bekväm och trygg i mig själv, inser att allt inte hänger på mig. Samtidigt ska man vara ödmjuk och kunna ta kritik och inse att man har brister eller gör fel, även det tycker jag att jag är bra på, eller lyhörd för kanske man säger?
Nej någon åldersnoja det har jag inte, kommer förmodligen inte ha 30-års kris heller. de människor som har det tror jag är sånna som inte provat på olika riktningar i sitt liv. Det kan vara exempelvis att man varit på samma arbetsplats sedan man slutade gymnasiet, bott på samma ort hela livet eller varit ihop med samma tjej sedan högstadiet. Om man inte varit ute och luftat sig och provat sina vingar.
Jag känner mig inte träffad på någon punkt och en ytterligare grej tror jag är att jag redan haft lite åldersnoja. När jag skulle fylla från tonåring eller om det var 20 till 21. Det kändes så vuxet och stort - att börja räkna på 20, jag minns att jag var riktigt nere i veckor. Helt absurt i efterhand och nu njuter jag för varje år jag blir mer och mer vuxen. För det är så skönt.
