Helgen har varit riktigt skön som vanligt. I fredags lagade jag en del matlådor för att inte ha så mycket kvar på söndagen faktiskt. Var gräsänka fram till sent på kvällen då Simpan var i Skärplinge. Jag tycker att det är skönt, att vara själv ibland alltså. Man behöver det. Men när den är egenvald då vill säga. Jag förstår helt klart människor som inte tycker om att vara utstött och ensam jämt. Men ni hajjar, flera borde öva på det.
Det bästa med Amandas schema är att det finns alternativ och variation om jag vill. Min gröt i toppen men med lite av kokosfettet bytt till mandlar. Sen äggvitefluff med hallonproteinpulver. Nedan naturell lättkvarg med äpple, nötter, frön, müsli.
Vi provade spåren i Sunnersta vilka va värsta besvikelsen. De var isiga, på vissa ställen inga spår, grus i spåren. Så var det mulet. Inte alls lika trevligt som förra helgen i Tierp.
Men lite kul att åka var det ändå.
På eftermiddagen väntade födelsedagsmiddag för morbror på Olearys i Gävle, framför brynäsmatchen så klart.
Halva gänget på plats
Att få vara med och äta middag, få välja vad man vill från menyn, det var så lyxigt. Det gjorde mig mer än nöjd och tacksam men visst jag får väl erkänna, de andras förrätter och efterrätter såg goda ut..
Dock går veckorna superfort, redan är en gjord snart 1.5. Jag blir faktiskt nästan stressad. Har redan börjat min kvällsstretch och även att slå lite poser. Sist nötte jag varje dag från och med 8 veckor ut, det är ett bra riktmärke för när allvar gäller.
Min energi och hunger har pendlat lite till och från under veckan. Förmodligen är jag van då jag ända sedan förra dieten hållit igen intag på förmiddagen, sedan ätit mycket kring träningen. Inte alls den kontrast som förra året då jag var van att äta mycket till frukost och lunch, sen lagom resten av måltiderna.
Visst, vissa dagar är värre såklart.
Som igår på träningspasset i slutet, efter en lång kurssag, då kändes det som att jag hade mjölksyra och min kropp skrek efter energi.
Har förmodligen dragit på mig köldblåsor/bölder på mina fötter. Detta på grund av att jag varit ute i dåliga skor när det varit så fruktansvärt kallt. Eller grejen är att egentligen har jag haft kängor oftast och tjocka träningsstrumpor men min cirkulation är sämst vilket leder till att jag fryser ändå. Blir lika med fingrarna.
Det värsta som kan hända är växling mellan varmt och kallt, inte bara i fredags har jag gått från iskallt ute till att lägga mig i stekhett solarium. Eller när vi var utomlands i sommarvärme en vecka, dagen efter vi kom hem gick jag ut i joggingdojor i -17 och frös som tusan om fötterna, känner dom inte förrän man kommer in liksom. Nu är de röda, kliar, ömmar och på någon tå har jag en blåsa. Varför jag fattade att något måste vara fel. Kunde knappt gå i lördags. Har bokat tid på vårdcentral men det börjar bli bättre. Men fram tills dess är det lite synd om mig va?
I söndags när jag skulle köra dips var det som att jag sträckte lillfingret också. Det var ett riktigt trött pass men gjorde mig piggare efter ett tag.
I helgen fick jag också träffa kära Jossan som jag inte hängt med sen hennes tävling. Blev både promenad och matlådemys ihop.
