Tränings- och hälsomässa och massor av lärdomar och inspiration

Igår var Fridan på en Tränings- och hälsomässa på UKK i uppsala. så himla roligt inslag och något för träningssugna i uppsala. då det var första omgången var uppslutningen av människor lite si och så. Lite trist då det var några riktigt bra föreläsare där som pratade mycket om psykisk hälsa och målbilder bland annat.
 
Det var himla skönt att kunna sova liiite längre då man inte skulle ta tåg till stockholm och jobba. istället blev det en promenad imorse i fina soluppgången och kylan. sen har jag kombinerat jobb med att mingla runt på mässa och lyssna på föreläsningar. Gillar på ett sätt inte att vara borta från jobbet dels för att jag trivs där så mycket, men även för att det är så snabba kast på ett start up. flera beslut kan ha fattats som ändrar mycket, thats the life. men man hänger med mer om man är på plats helt klart.
Men jag tar med mig mycket från idag, både till privatliv och jobbet.
ParsaPowergym var också där och dels stod med monter, bars och grejer. men de hade även tävling. dips för killar och rodd för tjejer. hade blivit så peppad av en föreläsare som nämnt att vuxna ofta avstår från att prova i rädsla för att misslyckas. så är inte alls barn. kände mig så träffad, varför beter man sig så? såg det som att jag lyckats genom att våga vara med på roddtävlingen trots att jag såg två riktigt stora brudar som skulle ro. hade liksom inte som mål att vinna.
Men blev faktiskt sjukt besviken på mig när flera tjejer var bättre än mig. Förbannade mig över att jag inte kämpat på till hundra procent. Och att jag inte hade så högt motstånd, varför? när jag gör roddintervaller har jag ju kommit fram till att jag kommer längre med högre motstånd. en lägre siffra som ekar kvar sen crossfitkurs, men då rodde vi ju så långt som 1000 m, och med andra maskiner. nu var det 300 m som gällde. svårt att veta hur jobbigt det är, det var jobbigt. och min teknik blir inte den bästa. var sjukt irriterad, fick verkligen kämpa emot för att inte sätta mig och straffro på gympasset efter mässan. För att bevisa för mig själv att jag kan. Men då var det Amandas ord "nödvändig eller nötig träning?" Som ekade i mitt huvud.
Kunde även få lite dips/chinstips från en kille som också var där via parsapower som tävlat i världen i AF. han kan sin sak. tog med mig en del till armpasset efter.
 
 


Ska dela med mig lite av de föreläsarna gav mig.
 
1. Den här killen hette Johan Norén och var triathlet. Han hade dock blivit det på senare år och det var inte alls det som var fokus i föresläsningen, nej snarare hans resa till helt utbränd - grönsak/självmordsbenägen - livet nu fullt med utmaningar och glädje.
När vi blir utbrända eller är på god väg så lägger vi symptomen så långt ifrån hjärnan som möjligt då vi vill skydda den. Kan vara problem med magen/upptag, domningar i fingrar och tår, värk i knän. Irritation, tappa hår, få hjärtklappning osv. Tills det brakar ihop om man inte lyssnar på signalerna. Johans tips, reagera direkt!

Det johan nämnde bland annat är att vi blir stressade när vi blir hotade och då sänder vi ut massor hormoner som är redo för att tackla faran. I dagens prestationssamhälle är ens egna identitet, vem jag är och går för, ett av dessa hot som måste skyddas faktiskt. 

Han pratade om att vuxna till skillnad från barn vill kunna allt från början. Man har svårt att träna för att träna upp sig då tålamodet är lägre.
Vuxna vågar ofta inte prova saker de inte gjort då de är rädda för att "misslyckas" inför andra. Han tog ett exempel han använder i träningen med människor - en pilatesboll. Försök komma upp på den. barn börjar klättra tills de kommer någorlunda upp eller coachen säger åt dem att gå vidare till nästa grej. En vuxen tittar på bollen och säger "det där kommer aldrig att gå".

Han lyfta det viktiga, som vården inte är bra på, att lyfta det friska i oss om man är sjuk i något för att göra det större än det negativa. Låt säga att någon blir diagnostiserad i ADHD. Jahapp säger vården och lyfter symptom/vad det leder till. De undersöker/lyfter inte de positiva sakerna med att ha den här diagnosen som är många.

Det viktigaste jag tar med mig är 1. Att det är mycket vanligt att man blir självmordsbenägen vid/av depression. Alltså nu menar jag inte att just det här var nytt för mig, vet jag ju. Men av stress som lett till utbrändhet och sedan depression. Och folk som varit i krig och främst i fronten där minsta snedsteg lett till döden har varit på helspänn och stressade under mycket mycket lång tid. De har bränt ut sina kroppar och tömt hormonförråden så majoriteten blir deprimerade när de kommer hem till sina fruar. Då handlar det om att få hjälp att hitta den lilla lilla gnistan som tar en tillbaka. Överösa den med positivitet och sänka allt det negativa.
Den andra grejen jag tar med mig är 4 rutor.
- status quo. Här är vi ofta och är vi kvar för länge blir vi bittra. Tänk Berit som jobbar på Konsum men egentligen vill jobba med hudkrämer. Hon vågar inte starta eget och det finns ingen passande butik för henne att ansöka till. Hon pendlar ofta in på punkt två men så länge hon inte vågar prova sin dröm är hon bitter
- beslut. tillslut tar man ett beslut. Det handlar om att man vågat ta steget närmare sin dröm. Nästan direkt hamnar man i nästa steg som är obehagligt.
- kaos. Man vet inte någonting till en början. Hur allt är, hur det ska vara, vad man ska göra osv. Men tillslut börjar saker och ting ordna upp sig. Berit får igång sin kundkrets och försäljning. Hon hajar bokföringen osv.
- genombrottet. Det kommer när allt börjar lugna ner sig igen. När Berit börjar gå plus kanske. När man når sitt slutmål eller produkt.

det här går att applicera på träning också såklart. Att klara av att göra en pistol squat, eller att faktiskt våga gå till gymmet en gång.
 
Föreläsare 2. Sanna som tappat hela 93 kg på två år. Vilken klippa. Det är delmål som krävs och gärna satta av någon annan då det är svårt att veta rimlighet själv. Hon hade innan provat alla möjliga pulverdieter och gått ner mycket i vikt, men så fort hon slutade gick hon upp igen. Tillslut hände lite saker i hennes liv som fick henne att anlita en PT. När den tiden löpte ut så provade hon på egen hand men kände att det inte gick vägen och kontaktade då ny PT. att det gått så bra för henne handlar nog om att hon känner av sig själv och sina beteenden. tar hjälp i rätt tid och inser att hon inte klarar det på egen hand.
Belöning genom bekräftelse är viktigt.
 
Föreläsare 3. Sist ut var en kille som gått upp otroligt mycket i vikt efter en skada. Efter det började han jobba med det han gör nu, målfokus, och hjälper alla möjliga människor från vanliga företag till idrottare.
han hade lite olika punkter men inom målfokus finns iallafall
fokus
målbild
ledord
och triggers & ankare
 
något man bör tänka på är hur man vill att det ska bli och fokusera på det. hjärnan presterar det man säger åt den att göra. Exempelvis jag kan bara lyfta X antal kg i marklyft X antal ggr. ja då klarar man det endast. lägger någon på extra vikt i smyg skulle man kunna lyfta det med egentligen. mycket sitter i huvudet. det gäller även i arbetet. "jag är inte.." ska man inte tänka exempelvis.
 
hur sätter man ett bra mål?
det ska vara SMARTA
- Specifikt
- Mätbart
- Attraktivt
- Realistiskt
- Tidsatt
- Accepterat
 
ett citat att ta med sig "A goal without a plan is just a wish"
 
Även denna kille pratade om delmål. att "you don't have to see the whole staircase, just take the first step"
De första stegen är viktiga för att bryta tankemönster. Sen kan man fokusera på delmål.
Något viktigt som han poängterade var att belöningen när man når delmål mer än gärna får vara utanför målet - alltså inte tappade cm eller kg då. istället unna sig nya par byxor eller ett biobesök.
 
Gällande positiva tankar tar jag med mig 8:2 elelr 80/20. i våra liv har vi till största del positiva saker, sen lite negativa. Vi har dock tendens att fokusera på de där negativa sakerna och förstora dem.
För att vara mer positiv kan man använda sig av dessa steg.
1. Lös eller släpp. Acceptera eller förändra - annars släpp det. mamma säger alltid så bra att "vem äger problemet?" är det du - gör något åt det. annars sluta älta det. som att du ligger och ska sova men någon inte släckt lampan. stör det dig? så mycket att du inte kan sova? ja gå då och släck den - problem solved.
2. Måste det sägas. tänk på den mening som är på väg ur din mun. kommer den att göra nytta?
3. Måste det sägas av dig?. Är det viktigt att det kommer från din mun, eller kan du inte låta någon annan uppfattas som den negativa
4. Måste det sägas nu? kanske är det något som måste yttras, men är det rätt läge?

Kommentera inlägget här :

Matbloggstoppen