Att finnas till och lyssna på sin kropp

Är ni som mig och tror att allt har en mening? Jag kan gå i otroligt många steg tillbaka och tänka att nu hände det här och det här på grund av att det här skulle hända. 
Det kan vara tråkiga saker som drabbar närstående och då handlar det om att finnas på plats. Det är då man också inser hur mycket man saknat folk och tycker om dem <3

När vi ändå pratar typ vidskeplighet så kom jag att tänka på något annat. Mamma nämner alltid att när något av hennes barn har smärtor så kan hon känna av samma kroppsdelar på sig själv. Som i knät när Zrille blev överkörd i somras.
Jag har de senaste dagarna haft ont i nacke och axel, så idag så skriver jag med mamma och då har hon varit på behandling hos kiropraktor för just axel, rygg och nacke. Tillfälligheter?
Vi är en jordnära familj som både har svårt att sova vid fullmåne och får världens spränghuvudvärk vid åska och högtryck.
Idag var det iallafall Fridan som lyssnade på rygg och nacke och vilade från gymet, blev en löptur i finvädret istället. Ack endast 4 km men än håller flodhästen samma tempo i minut/km 4,40. 
Det har varit en annorlunda men skön arbetsdag, man har fått bita ihop och strunta i sånt som man egentligen tycker är äckligt. Kanske är det just så man växer mest som person. 

Kommentarer :

#1: Linnea

<3

skriven

Kommentera inlägget här :

Matbloggstoppen