Idag ligger tempot i en lägre växel. med en eventuellt kommande förkylning försöker jag vara så stilla som möjligt. I Frida-termer innebär det grovstädning, handling och mycket soffhäng/bokläsning. allt för att kunna gå på HIT ikväll innan sista jobbpasset på ackislagret för den här veckan. För HIT är mitt lufthål just nu, något jag hemskt gärna vill gå på.
När man gjort allt sådant nyttigt och behövligt blir det en jäkla massa tid över till att tänka och grubbla, kanske lite för mycket. med risk för att bli för djup kommer lite att ventileras. fy för att vara arbetslös och bara strosa runt på dagarna, huuaa.
Sexköp av barn
Jag lyssnar givetvis på radion under dagarna, då känner man sig lite mindre ensam. På nyheterna tar de upp att sexköp av barn och viljan att göra det är större i sverige än man tidigare trott. man har skapat så kallade fejk-konton och lagt upp annonser där man låtsats vara 13 år och tydligen fått flera 100 svar bara på några dagar av män. alltså uuusch, what a fuck!? vad är det som blivit fel här liksom. varför vill man ha sex med någon som kan vara ens egna barn?
konstaterande: Det finns mycket fler obehagliga män än man tror.
Stängning av Lundsbergs internat
Få kan väl ha missat händelserna som skett under nollningar på Internatskolan Lundsberg där elever strykt andra yngre elever med strykjärn så illa att de blivit tvugna att fara till sjukhus. alltså vad är det för monster vi pratar om? vem f*n stryker på någon annan med ett strykjärn? Den här skolan lever bara ännu mer upp till ryktena och fördomarna som skapats efter filmen Ondskan. Jag har under två försäsonger uppe i Ramundberget tagit emot elever och en del föräldrar under deras årliga helgvisit. Kockarnas hat-helg då Lundsbergarna är ett rätt oskönt folk som lätt får stubinen att brinna. De elever man då pratat med har suckat åt alla fördomar som skapats från filmen vid mina nyfikna utfrågningar.
På nyheterna nu ser man ungdomar som gråter för att deras skola ska stängas ner, vart ska de nu ta vägen? Ingen förstår vad det här betyder för dem, att Lundsberg inte bara är deras skola utan också deras hem. det är media som vinklat allt fel och skolinspektionen som överreagerat. En kille säger något i stil med "Det är inte bara det att vi måste lämna skolan, vi måste också skiljas från våra systrar och bröder". HEEEELLO, wait a minute. bara jag som får sektkänslor? vem fan pratar om eleverna på sitt gymnasie som systrar och bröder?
Jag tycker för övrigt att det är bra att någon sätter ner foten och visar att de menar allvar. dessa nollningar har spårat ur förr. Varför denna nedtryckning och förnedring? jag är helt emot hierarki och har mött den mycket dels i restaurangyrket. jag förstår inte det charmiga i att trycka ner människor för att sedan typ vadå, godkänna dem?
ute där Simon bor finns en fin liten vik vid namn Fågelsundet med en massa fiskebodar, en riktig sommaridyll. varje år går en vandring av stapeln från Sikhjälma till Fågelsundet (tar ca 6 timmar). Det hela avslutas allt som oftast med fest och dansen i Gudinge. en superhärlig ideé och de senaste två åren har solen lyst och himlen varit klarblå. men kruxet är att endast människor med anknytning till fågelsundet, via släkt, får gå med. Bara här tycker jag att det blir superlöjligt likt medlemsskap i Snerikes, en nation här i Uppsala, som man måste ha släkt i södermanland eller närke för att få vara med i. (alla andra nationer är öppna för alla) här höjer man ju upp sig själv eller vill sticka ut från resten. Men själva kränkningen kommer när varje person som väljer att gå den här vandringen måste under sin första vandring ta hand om ALLT skräp. här snackar vi om en hel del ölburkar som förbrukats av alla män under färden, för just det, bara killar får vara med. Sånt här får mig att koka. jag tror tyvärr allt folk bara kör på utan att tänka, för så har det alltid varit, seder och traditioner. Lika på Lundsberg.
konstaterande: Det finns mycket elaka barn för att de lärt sig hur saker och ting "ska" vara på grund av seder och traditioner.
Ensamhet
Man ska vara personlig på öppna forum men inte privat. fuck that, det här är min blogg och jag har inte ett hundratal följare direkt och är ingen känd eftertraktad person. jag tror att det är viktigt att också skriva om dalar och inte bara toppar för visst fattar ni att mitt liv inte bara är gulligull och roligheter.
Under den här sommaren har jag stött på något nytt - ensamheten. Det var längesen, om någonsin, som jag känt mig så ensam. Visst jag är en ensamvarg men det är ok om det är självvalt.
Jag har jobbat mycket och tokiga tider vilket lett till att jag missat en hel del aktiviteter. Givetvis en del bortvalt själv på grund av eget ointresse. Sen har jag även varit mycket hos min pojkvän för att ha närhet till jobb fast han inte varit hemma utan jobbat skift som krockat med mina att vi de flesta dagar inte ens hunnit se varandra. jag ensam där i lägenheten har även lett till att jag inte suttit hemma i min egna lägenhet med syrran om kvällarna, hon som är ett sällskap även om det kan gå timmar utan att vi säger ett ord till varandra.
Inte bara det utan även - utanförskap. Den värsta känslan. Ni vet när man väl kan vara med, man är där men man är inte riktigt sedd eller med för att man inte var med sist eller gånger före det och alltså inte riktigt hänger med..
Det är förmodligen nyttigt att känna på, många har det så jämt.
jag vet att jag är omtyckt och har goda vänner men tyvärr på långt håll. Mina uppsala homies har varit i stockholm hela sommaren för jobb, vilket är hemma för dem.
Jag har saknat någon att glida hem till på kvällen bara. Det är svårt att hitta någon med samma intressen. någon som brinner för träning och kost, styrketräning. inte fest,skönhetsvård och utekvällar osv.
De finns, i min närhet men av manligt slag. här kommer kruxet in. Jag är otroligt tacksam att jag har Simon min pojkvän och bästa vän, HAN om någon är lika mig i mångt och mycket. men att ha en pojkvän sätter också krokben. jag har kompisar av manligt slag som tränar samma saker som mig men hur mycket kan man umgås med dom när man har pojkvän. sånna där oskrivna regler som är svåra att tyda ibland. Även om Simon är min bästa vän som vet i princip exakt allt aktuellt om mig hela tiden så är han kille, alltså inget tjej gossip talk där heller.
Konstaterande: Det var inte meningen att jag skulle skriva något tyck-synd-om-mig stycke, gjorde det mest för att det är så förbannat skönt att skriva av sig. det är liksom det jag har bloggen till. Det är också skönt att våga blotta strupen och inte bara visa det fina/förväntade.
annars då. jag längtar faktiskt ovanligt mycket till helg. Ikväll är sista jobbpasset sen imorgon får jag äntligen träffa min sockertopp. Min kompis Kajsa konstaterade i våras att hon nog inte vet något par som går på så mycket kalas som jag och Simon gör. nej det är förmodligen sant då hans släkt är ganska liten så där är alla bjudna på alla kalas hela tiden. det plus att jag å andra sidan har stor släkt med mycket mostrar/morbröder och kusiner leder till att det blir en del. I helgen väntar faktiskt två kalas, ett för min släkt och imorgon firas simons morfar. toppen för mig som varit så ensam hela veckan äntligen får omges av mycket folk till helgen, då trivs jag som bäst. sen är ju kalasmat himla gott också :)
